NARNIA

Aslan

 Häxan och lejonet 2

Det var en gång fyra barn.

Dom hade rest till professorn och till sin mormor. Dom lekte kurragömma. Sen hitta Lucy ett klädskåp och hon gick fram sen plötsligt var det snö och hon hitta en lampa. Det kom någon, det kom en faun. Lucy blev skrämd av faunen och hon gömde sig bakom lampan och sen plockade hon upp presenterna som var faunens, de pratade med varandra.

När Lucy kom tillbaka hade Peter räknat till 90, han skulle räkna till 100. Lucy sa ”Jag är tillbaka”, men ingen hade märkt att hon var borta i flera timmar.

Till slut kommer alla fyra barnen till Narnia. Då  bråka Edmund med Peter. Peter sa till Edmund, säg förlåt till  Lucy . Edmund sa, okej förlåt.    Lucy sa ett fult ord till Edmund. Edmund sa ironiskt att ”det där var ju roligt”. Susan sa; var ska vi gå? Edmund sa; Vi går till häxan. Peter sa Lucy att får bestämma. Lucy sa; Jag vill att vi ska gå till herr Thumnus. Då går vi dit sa Peter. Det är kallt sa Susan. Professorn har get oss jackor sa Peter. Och dem gick. Lucy såg en öppen dörr och sprang. Peter ropade efter henne.

Var är faunen sa Lucy, för herr Thumnus var inte där. Det ordnar sig sa Peter.  Sen lät det något läskigt och det var en Bäver. Peter sa hej bäbis. Bävern sa jag är inte en bäbis. Å förlåt sa Peter. Bävern frågade om någon av dom var Lucy Pevensie. Ja, sa Lucy. Bävern hälsade ifrån faunen. Bävern sa att de skulle komma med honom. Sen var dem framme och dem fikade till sammas med bäverns fru.  Peter sa vi måste gå hem. Lucy sa vi måste hjälpa faunen. Peter sa vi hinner inte, professorn och mormor undrar vart vi är. Sen sa Peter var är Edmund? Bävern sa han vet kanske var häxans slott ligger, han gick dit. Bävrarna och syskonen gick iväg för att rädda Edmund. när de kom fram till häxan ropade Lucy; edddddmunnnnd! Bävern sa tyst. Peter bara sprang.           

Så börjar den spännande historien om häxan och lejonet av C.S Lewis från

Jonathan Ayele 3:2.

Garderoben